PCB i byggnader

PCB (polyklorerade bifenyler) framställs på konstgjord väg och är ett av våra allvarligaste miljögifter på grund av att det är mycket lösligt i fett och extremt svårnedbrytbart. PCB har skadliga effekter på bland annat immunförsvaret, fortplantningsförmågan och nervsystemet, och det kan dessutom ge ökad cancerfrekvens.

PCB hittades för första gången i miljön på 1960-talet. Det samman-kopplades med kraftiga störningar på vissa rovdjursarter, bland annat säl, havsörn och utter. Att effekter ses först på rovdjur beror på den stora lösligheten i fett och att det är så svårnedbrytbart, vilket medför att det anrikas, det vill säga koncentrationerna ökar uppåt i näringskedjorna.

Användningen av PCB förbjöds i Sverige 1972 och det är idag förbjudet över i stort sett hela världen, men det finns fortfarande kvar i miljön på grund av dess kemiska stabilitet och långa nedbrytningstid. PCB kan hittas också långt ifrån de områden där det använts, till exempel hos djur i polarområdena, bland annat isbjörn och säl. Förbud mot viss annan användning (till exempel i elektriska komponenter) infördes 1978 och totalförbud infördes 1995.

Riksdagen har antagit 15 nationella miljömål som utvecklats regionalt av Länsstyrelsen i Skåne. I det fjärde miljömålet En giftfri miljö anges att inventeringen och saneringen av PCB i fastigheter ska intensifieras. Enligt förordning (2007:19) om PCB m.m. som trädde i kraft den 1 mars 2007 skulle inventering av byggnader uppförda eller renoverade mellan 1956 och 1973 (undantaget en- och tvåbostadshus) varit genomförd senast 30 juni 2008. Beträffande kondensatorer med PCB bör man kontrollera utrustning som installerades till och med 1980.

Golv- och fogmassor med PCB-halt över 500 ppm (mg/kg) ska, beroende på typ att byggnad, ha sanerats senast 2016. När PCB ska saneras ska detta i god tid, senast tre veckor innan saneringens start, anmälas till miljöförbundet.