Nedskräpning

Vi värnar om att vi ska ha en ren och fin miljö runt oss. Nedskräpning i natur eller på bebyggd mark är inte tillåtet, vilket vi på olika sätt försöker förhindra.

Följande lagstiftning gäller för nedskräpning:

• Miljöbalken 15 kap 30 § - "Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till"
• Plan- och bygglagen 3 kap 15 och 17 §§ -  "En tomt skall hållas i vårdat skick" 
  
  

Dessa bestämmelser innebär ett allmänt förbud mot nedskräpning utomhus på platser som allmänheten har tillträde eller insyn till. Förbudet gäller alla som skräpar ner på sådana platser, alltså även till exempel den som är fastighetsägare. Förbudet gäller oavsett om det är ute i naturen eller inom bebyggda områden.

I första hand är den som skräpat ner ansvarig för uppstädning. Är det känt vem som skräpat ner kan miljöförbundet förelägga nedskräparen att städa upp. Om nedskräpningen är en följd av någon verksamhet kan verksamhetsutövaren hållas ansvarig. Om ingen annan kan hållas ansvarig för en nedskräpning övergår inte ansvaret generellt till fastighetsägaren. Nedskräpning utmed vägar (vägslänten plus 2 meter och 25 meter från parkeringsplats) anmäler du till väghållaren, som oftast är Trafikverket men ibland kommunen.

Vad som är skräp har inte definierats i bestämmelsen, men i allmänhet menas bland annat plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat liknande. Det finns inte något krav på att skräpet ska vålla otrevnad eller skada. Även fullt användbart gods som ligger och misspryder på ett obefogat och planlöst sätt räknas som nedskräpning. Om det är föremål som samlats ihop i upplag eller har en ändamålsenlig funktion kan det inte anses vara nedskräpning ens om det är klart missprydande.

En tillsynsmyndighet kan förelägga den som skräpat ner att städa upp efter sig. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite. Nedskräpning är straffbart enligt miljöbalkens bestämmelser. Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. Om det finns misstanke om brott har tillsyns-myndigheten en skyldighet att anmäla överträdelsen till polis- eller åklagarmyndigheten.